Deprecated: Non-static method JApplicationSite::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/templates/gk_creativity/lib/framework/helper.layout.php on line 167 Deprecated: Non-static method JApplicationCms::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/libraries/cms/application/site.php on line 272

Ann-Cathrin Granbäcks blogg

Jag älskar mitt jobb

Så är det faktiskt. Det är få dagar på året som jag inte känner för att åka till jobbet. Jag tycker jag har världens mest roliga och meningsfulla jobb. Det är omväxlande, jag gör människor glada och jag trivs perfekt med att vara min egen chef. Bingo!

Det är klart, det kan vara pressigt också. Det är en ständig oro att fundera över om uppdragen kommer att fortsätta strömma in och även lite prestationsångestframkallande att alltid försöka ligga i framkant och leverera högkvalitativa produkter. Stressigt att hinna med kan det också vara. Men på det stora hela taget är jag superglad över Ordpilot. Glad att jag en gång i tiden vågade slita mig loss från skolvärlden och satsa på en ny karriär i en så tuff bransch som media.

Det är snart tio år sedan. Tänk, i mars firar Ordpilot tio år! Jag blir riktigt stolt över mig själv faktiskt. Det trodde nog ingen när jag körde igång som frilansande skribent. Inte jag själv heller om jag ska vara ärlig. Textförfattandet har kompletterats av så mycket annat roligt och det är en fröjd att få vara mitt i pytt-i-pannan.

På förmiddagen kanske jag översätter lite ur en engelsk bok, skickar några offerter på nya uppdrag, ringer och bokar artikelintervjuer för att på eftermiddagen ägna mig åt att färdigställa en hemsida, jaga uppdragsgivare att skicka in material, lägga sista handen på en annons och mejla några tips till en kund om hur denne ska få fler besökare på sin sajt. Javisstja, jag glömde bort att jag fick trevligt spontanbesök av en annan företagskvinna som ville bolla lite idéer kring sin approach.

Så där kan det se ut när man är Ordpilot. Och som sagt - jag älskar det! 

2093 Hits
0 Kommentarer

Tillsammans är man mindre ensam...

Tillsammans är man mindre ensam... Det är titeln på en roman av Anna Gavalda. En fantastisk titel på en bok jag tyvärr inte läst. Men visst är det ett härligt uttryck, tillsammans är man mindre ensam... Smaka på det.

Precis så är det för mig. Jag har någon slags inre ensamhetskänsla som funnits med sedan barnsben. Jag tror att vi alla lite till mans går omkring och känner så här - för det ÄR ju så att vi till syvende och sist är ensamma i oss själva. När man skalar av allt så finns bara jag i mig själv. Ett jag som ska fatta alla möjliga och omöjliga beslut. Ett jag som ska leva ett liv i samklang med andra på ett sätt som gynnar mycket och skadar minimalt. Svårt, javisst, det är att vara människa.

Människan är dock ett flockdjur, inte gjord för att vara ensam. Inte jag i alla fall. Så trots faktumet om alltets ensamhet har jag ett stort socialt behov. Det sociala behovet blandar sig också med önskan om att göra skillnad, vara med i sammanhang där man kan utveckla, ändra på saker, arbeta progressivt för andra.

Ända sedan jag var liten har jag därför varit engagerad i olika former av föreningar. Det var barnkören, skidträningar, scouter på EFS etc, jag hade nån aktivitet i princip varje kväll. Det här har nog format den person jag är idag. För jag är fortfarande lika aktiv.

Det senaste året har jag varit med och startat Futura - föreningen för företagande kvinnor i Kramfors kommun. Vi är nu inne på andra året och det är full fart på aktiviteterna. Under mer än tio år har jag varit med i hemsidesgruppen kring vår bygdesajt www.nordingra.nu. Samma sak där - så roligt att få bidra med det jag kan och vara med och jobba för min hemort. Visst kan det kännas tungt ibland och man pustar över mycket att göra, men på det stora hela taget vill jag inte byta ut nåt. 

Det är också skönt att göra saker som INTE tangerar jobb, som till exempel att träffa tjejerna i bokcirkeln en gång i månaden. Läsa, äta och skratta  - kan det bli bättre? Torsdagkvällar är heliga kvällar för mig, då är det körövning och inte mycket kan få mig att missa det. Älskar att sjunga och signalerar hjärnan att det känns motigt innan jag åker dit är det som bortblåst när bilen vänder hemåt.

Vad är den gemensamma nämnaren då? Det som gör mig glad? Och som får mig att vilja "offra" ledig tid och en given plats i tv-soffan. Alla fantastiska människor så klart! 

Tänk så många sköna, trevliga, inspirerande, goa människor det finns. Alla dessa människor får mig att bli mindre ensam.

Och jag hoppas att jag i min tur kan bidra till att lindra någon annans inre ensamhet :)

2051 Hits
0 Kommentarer

Tiggeri - en svår fråga

Förra helgen var jag i Stockholm. Huvudskälet för resan var att springa Midnattsloppet, men naturligtvis blev det en hel del stadsbesök. Van vid Kramfors stadsliv kan man verkligen konstatera - herregud, vad mycket folk det finns!!!

Stockholm är verkligen en smältdegel av nationaliteter och kulturer. Det räcker med att sätta sig på tunnelbanan och titta sig omkring, lyssna, så hör man massor av olika språk. Folk pratar, skrattar, gråter, bråkar, diskuterar, uppmuntrar, älskar på sina respektive språk. Och alla kan uttrycka samma sak, önskningar, känslor. 

Ett "fenomen" som uppmärksammats mycket såväl här hemma som på riksplanet är tiggarna. Det pågår en debatt om tiggeri - "bör man förbjuda?" - och folk ömsom förfasas ömsom ömkar de stackars människor som tjänar ihop sitt uppehälle genom att be andra om en slant.

Jag skriver stackars, för jag tycker det. Tror inte att det finns någon enda människa som frivilligt förödmjukar sig på det sättet som en tiggare gör. Att böna och be om allmosor från andra för den egna överlevnadens skull. Jag tror inte någon väljer ett sådant överlevnadssätt frivilligt.

Tiggarna finns i Kramfors. Utanför Coop, vid systemet och på andra ställen. De är ett ganska nytt inslag i vår stadsbild, de är dessutom enligt mitt sätt att se det ganska beskedliga och inte så påträngande. I Stockholm har de nog funnits längre och de är många, många fler. De finns överallt. Och det verkar också som om de rör sig över ganska stora områden. Under dagen för jag mötte samma unga kvinna som stod med sin burk vid Slussen och några timmar därefter vid Hötorget. Lite senare sågs hon på trappan vid Sergels torg.

Svårast att motstå tycker jag är de riktigt gamla kvinnorna. Tandlösa och rynkiga med håret i en fläta gnider de sig på magen och ber så enträget om money för de är hungry. Vi gav först en kvinna en slant, därefter fick en annan kvinna en peng. Men si då, då kom den första kvinnan tillbaka och ville ha mer... Då kändes det inte kul längre. Hon var inte nöjd med vad hon fått utan försökte igen. 

Ska man ge pengar? Jag vet inte. Jag gör det ibland när hjärtat bultar och jag sätter mig in i situationen att det var jag själv eller, ännu värre, min mamma som satt där. Fast när jag i nästa situation ser en rökande man i bakgrunden får jag en besk bismak i munnen. Vill jag finansiera hans cigaretter?

Som sagt, det är en svår fråga och jag har inget svar. Jag fortsätter att ge när det känns rätt helt enkelt. Men att förbjuda tiggeri, det tror jag inte en sekund på. Förbud är aldrig rätt sätt att lösa någonting! 

2279 Hits
0 Kommentarer

Leva själv och unna andra

I mitt jobb som Ordpilot har jag den stora förmånen, ja faktiskt lyxen, att få inblick i mycket. Jag brukar säga att jag har en stor allmänbildning. I sanningens namn är dock allmänbildningen mycket bredare än den är djup. Hur då, funderar du... Tja, jag kan lite om mycket helt enkelt. Har ett hum om massor. Detta hum är superviktigt inser jag, detta hum leder till ännu mer nyfikenhet. Ju mer jag vet, desto mer vill jag veta! Ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet nåt... egentligen...

Häromdagen fick jag möjlighet att i egenskap av journalist besöka nya Skarpåkersskolan. Denna skola som varit på gång så länge och som varit så omtvistad. I Höga Kusten och andra ytterområden i Kramfors kommun förfasas man över det faktum att det i våra mindre samhällen läggs ned skolor samtidigt som det satsas 90 miljoner kronor på ett helt nytt skolbygge. 

Nu är det klart. Och så här ser det ut. (Fler bilder får ni se i Kramforsbladet när det kommer ut i slutet av augusti.)

Hur ska jag nu förhålla mig till detta? Ska jag vara sur, njugg och ogin? Ogilla och känna avundsjuka för att barnen i Kramfors får en helt ny arkitektdesignad skola medan mina barn minsann fått hålla till godo med äldre skolor utan ljusgård, pingisbord och specialritad skolgård?

Nä, jag kan inte det. Jag tycker det är fantastiskt roligt att man satsat på att bygga en helt ny skola. Hur ofta sker det i dagens skolvärld i Sverige? Tror de är lätträknade. De senaste åren har det hänt så himla mycket positivt i Kramfors och naturligtvis spiller det över på oss som inte bor i centrum. Bara vi LÅTER det spilla över oss. Bara vi också känner glädje och stolthet över vår kommun. 

I sommar har det varit mer folk i omlopp i Nordingrå där jag bor än på väldigt länge. Överallt har det sjudit av liv och rörelse. Jag älskar min hembygd, vill inte bo någon annanstans. Min två söner har båda fått en underbar skolgång först på Nordingråskolan och därefter på Högakustensskolans högstadium. Den äldste har även tagit sig igenom gymnasiet och stortrivts.

Kramfors är bra! Vi är ju alla Kramfors, alla vi som bor i kommunen. Att fritids, förskola och lågstadium nu fått nya lokaler i centrum är ju överbra. Jag skulle inte vilja att mina barn gick på en sliten, nedgången skola där varken barn eller personal trivdes. Nu har man efter årtionden äntligen åtgärdat den saken.

Jag tycker Kramforsbarnen är värda sin Skarpåkersskola! 

2165 Hits
0 Kommentarer

Höga Kustens Fastighetsmäklare

Nystartade företag i Höga Kusten är inspirerande och kul!
Att få hjälpa nystartade företag i Höga Kusten är ännu mera inspirerande och kul!

Höga Kustens Fastighetsmäklare, som drivs av Anna-Lena och Blair Christianson i Docksta, har nyligen sett dagens ljus. Igår publicerade jag deras hemsida www.hogakustensfastighetsmaklare.se Det är ett långt företagsnamn och domänen kan kännas otymplig att hantera, därför ska även hkfm.se fyllas med innehåll.

Arbetet med hemsidan har varit ett samarbete. Precis på det sätt som Ordpilot brukar arbeta. Jag lyssnar av vad kunden önskar, levererar ett förslag som vi utgår ifrån när vi modellerar fram det slutgiltiga resultatet. 

I Anna-Lenas och Blair fall var det viktigt att Höga Kusten fick en tongivande roll i layouten. De säljer förmedlar fastigheter i vackra Höga Kusten, har det geografiska namnet med i sitt företagsnamn och bor även själva i området. 
Andra viktiga ingredienser har varit trovärdighet och förtroende. Via hemsidan ska presumtiva köpare och säljare känna sig trygga i förvissningen om att de blir omhändertagna på bästa sätt den och får ett professionellt bemötande. 

Tillsammans har Ordpilot och Höga Kustens Fastighetsmäklare alltså lagt ett digitalt pussel, som ska fungera lika bra i datorn, på läsplattan och i mobilen. Sajten är responsiv och anpassar sig efter besökarens devis.

Hur ser då hemsidan ut? Så här! Klicka på bilden så kommer du vidare till sajten.

2224 Hits
0 Kommentarer

Ordpilots boktips: De Fördömda av Joyce Carol Oates

I sommar har jag haft en trogen vapendragare med mig i princip överallt dit jag varit. Den blev min vän på resan till Finland och har sedan fått följa med på alla badstränder, varit sällskap i soffan, sängen, hammocken, på filten på gräsmattan, vid frukostbordet, ja överallt...

De Fördömda av Joyce Carol Oates, en tegelsten på 690 sidor, har varit en häpnadsväckande härlig kamrat, som bjudit på en av de mest oväntade intriger jag läst. På ett skickligt sätt blandar författaren historia och sociala skildringar från början av 1900-talets USA med fantasi och övernaturliga händelser. Verkliga och uppdiktade personer och händelser blandas om vartannat till en sån häftig "smet" att jag är alldeles tagen. Som det alltid är med bra böcker känner jag mig nu både uppfylld och tom när den är utläst. 

Egentligen är det helt omöjligt att återge handlingen i De Fördömda. Den är så rik och så mångfacetterad att ett försök faller helt platt. Mitt råd är istället - läs den. Men är du inte en van läsare, kanske du tycker boken är tung och trögläst. Joyce Carol Oates är nämligen ingen lättillgänglig författare utan kräver både tid och eftertanke. Men har man möjlighet och är intresserad av en roman som stannar i själen efteråt rekommenderar jag De Fördömda. Väl värda lästimmar.

De Fördömda är en hybrid mellan skräckromantisk saga och en teckning av en specifik, amerikansk tidsepok. Vi befinner oss bland aristokratin i Princeton, New Jersey, 1905, där en förbannelse härjar.

Det börjar med att en ung kvinna som ska gifta sig rövas bort av en främling från altaret - eller flyr hon i själva verket? Efter det börjar människor hallucinera, mörda och förvandlas till sten - eller var det bara någon som drömde att han spelade dam med djävulen?

Romanen är skriven på ett sätt som jag aldrig tidigare mött. Man får intrycket av att det är en historiker som forskar och bit för bit lägger pusslet. Därför finns det i boken fotnoter med extra information, precis som i en vetenskaplig uppsats. I De fördömda vimlar det av personer som funnits i verkligheten, till exempel presidenterna Grover Cleveland och Woodrow Wilson (i boken ännu rektor för universitetet), Mark Twain, Jack London och den numera glömde författaren Upton Sinclair.

Man vet till slut inte vad som är verklighet och vad som är fiction. Jag blev tvungen att googla en hel del under läsningen... något som ytterligare bidrar till läsupplevelsen. Rasismen med lynchningar som rådde då, de socialistiska strömningarna, kvinnornas kamp för rättigheter i samhället och så vidare.

Men storyn, jag säger bara storyn... Aldrig tidigare har jag läst en bok som spänt sig över vampyrer, träskslott, polarexpeditioner och parallella världar. Folk dör som flugor, men återkommer också. Fascinerande att inte kunna lista ut hur allt slutar.

För upplösningen är helt enastående. Den enda man inte kunde tänka sig vara upphov till förbannelsen, den personen var det.

 

2070 Hits
0 Kommentarer

Mental och digital härdsmälta på fredagskvällen

Det är fredagskväll och jag ligger lugnt och skönt i hammocken ute i kvällssolen och läser en god bok. Härligt, jag är avslappnad med ett glas cider bredvid. Kapitlet läses ut och av någon outgrundlig anledning fick jag ingivelsen att kolla in min hemsida i telefonen. Eller jag skulle i ärlighetens namn kolla in den här bloggen och se hur många som läst det senaste blogginlägget. 

Dååå - ve och fasa - ser jag att hemsidan ser helt crazy ut! Inte alls som den ska. Till saken hör att jag just nu jobbar med flera andra hemsidor åt ett gäng kunder och hade flyttat lite filer i dem på eftermiddagen. Mest troligt lyckades jag i hastigheten lägga över en viktig fil på min egen sajts domän istället för där den skulle hamna.

Hammocken lämnades i ett huj! Fredagsmyset var totalt borta. Väl inne vid datorn kände jag att jag inte fattade nåt, tänkte att jag aldrig skulle kunna lösa det hela själv. Så jag tog kontakt med en engelskspråkig chatsupport på mitt webbhotell. Efter nästan en timmes konversation insåg både jag och supporten det omöjliga och vi avslutade utan att ha löst problemet. Min sajt såg fortfarande ut som hej å hå...

Men så helt plötsligt klack det till i hjärnan och jag testade en grej. Voila! Allt var tillbaka. Allt utom mina tidigare blogginlägg, det är bara ursprungsinlägget som finns kvar sedan begynnelsen. Så ni som följer en länk via min Facebook och inte hittar det ni söker - nu vet ni orsaken.

Men jag lovar att återkomma med nya inlägg. Nu ska jag dock återgå till boken... 

Vi syns och hörs!

1976 Hits
0 Kommentarer

Välkommen till Ordpilots blogg!

Hej på dej!

Just när jag skriver detta är det onsdag morgon, mitt i veckan. Det skulle kunna vara en helt vanlig dag, men det är det inte. För det första är det semester! Jag är alltså ledig, men har ändå tagit mig tid att att skapa en helt ny hemsida med tillhörande blogg åt Ordpilot. Det hinns liksom aldrig med att jobba åt sig själv på andra tider. Men under några regnfyllda dagar tog jag chansen. 

So here it is! 

Modernt stuk på sajten får kompletteras av mina ord och tankar här på denna del av hemsidan. Det kommer nog att bli en salig blandning av allt möjligt som rör sig i Ordpilots skalle. Företagande, kärlek till hembygden, funderingar av allehanda slag. Ni som läst och gillat mina krönikor i Kramforsbladet kommer definitivt att känna igen er.

Nu väntar en trevlig dag - utflykt med en av mina äldsta kompisar. Tjohej, det ska bli kul!

Ha en bra dag du med!

b2ap3_thumbnail_IMG_3390_20140716-055739_1.jpg

2326 Hits
0 Kommentarer