Deprecated: Non-static method JApplicationSite::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/templates/gk_creativity/lib/framework/helper.layout.php on line 167 Deprecated: Non-static method JApplicationCms::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/libraries/cms/application/site.php on line 272

Ann-Cathrin Granbäcks blogg

Mina bästa poddtips

När livet förändrats så pass mycket som mitt gjort den senaste tiden gäller det att hålla vissa saker intakta. Att börja ett nytt jobb med att samtidigt gå igenom en tuff sjukperiod kräver fokus. Positivt tänkande kombinerat en massa vilja. Jäklar anamma helt enkelt.

Jag hittar mitt jäklar anamma i rörelse. Under många år har jag varvat min träning genom att springa, promenera, åka skidor och gå på gym. Oftast med något att lyssna på i öronen.

För tillfället är inte min kropp i ett sådant starkt skick att jag kan göra annat än promenera, så jag kämpar på med det ena benet före det andra. Med hjälp av stegmätaren och något bra att lyssna på i iPhonen betar jag av kilometer efter kilometer.

Vad lyssnar jag då på? Inte musik. Den tiden är förbi. Nu vill jag höra sånt som ger mig något på djupet, som får mig att skratta, lär mig nya saker, reflektera...

Här är några av mina favoritpoddar just nu:

Wahlgren & Wistam
Pernilla Wahlgren och Sofia Wistams populära och prisbelönta pod lämnar en sällan oberörd. Ofta går jag omkring med ett stort smajl i ansiktet när jag lyssnar, måste se ganska roligt ut för de jag möter. Tur jag bor i glesbygd ;) Pernilla och Sofia är öppna, ärliga och väldigt personliga, vilket är en förklaring till deras framgång. 

Bildningspodden
En podcast för vetgiriga producerad av humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Jag har nyligen lyssnat på program om kokbokens historia, Edith Södergran, latin, Fredrika Bremer, cykeln - från kvinnlig frigörelse till machosport. Här finns en massa intressant man bara anat men inte riktigt vetat.

O-podden
OPodden är en kvinnopodd gjord av Jennifer Kovac där välkända svenska kvinnor på ett oretuscherat sätt berättar om framgångar och bakslag, tankar, erfarenheter, åsikter och drömmar. Just nu är jag mitt i en lång intervju med Ebba von Sydow. Har tidigare lyssnat på bland annat Renée Nyberg och Annika Sörenstam.

Träningspodden med Jessica och Lofsan
Kända tv-profilen Jessica Almenäs har en träningspodd tillsammans med privattränaren (PT) Lovisa Sandström, även kallad Lofsan. De ger en massa tips om träning (mest löpning och styrketräning) och berättar gärna ur sin egen digra skatt av erfarenheter.

P1 Dokumentär
Wow! Dokumentärernas mästare. Här finns hur mycket som helst att ösa ur. Jag har lyssnat på dokumentärer i många år, även P1 och P4 har bra, och kan bara rekommendera. Igår lyssnade jag på en pod som berättade om hur man på 60-talet hade tankar på att vända vattenströmmen i Kalixälven och Torne älv för att driva vattnet mot Norge och där bygga ett stort kraftverk. Man kom dock på att en sådan operation skulle påverka vattenståndet över stora delar av Skandinavien och lade ned planerna. Tyvärr gick man vidare till Stora Sjöfallet i Lappland istället och dämde/byggde ut där till den milda grad att sjöfallet torrlades. Trots att det var nationalpark. Något sådant skulle förhoppningsvis aldrig kunnat hända idag. Eller skulle det?

1133 Hits
0 Kommentarer

Att vara en sentimental jäkel

Traditioner är viktiga för mig. Jul och påsk är högtider som jag gärna firar. Vid varje högtid kommer kartongerna med pynt fram. Pynt som oftast har några år på nacken, mestadels från tiden när pojkarna pysslade på dagis och i skolan.

Men jag har också en hel del som kommer från min egen barndom. Som kycklingljuset du ser här ovanför. Det har hängt med i ur och skur på alla flyttar - Ullånger, Docksta, Umeå, Kungsör, Skog och Orsta. Samma sak gäller för den stora gula figuren bredvid. Det är egentligen ett påskägg, men får numera mest pryda fönsterbrädan. 

Ganska ful är den stora rackaren, man jag kan faktiskt inte göra mig av med den. Kan inte tända ljuset heller. Det skulle göra ont i hjärtat. De kommer att vara med mig till jag flyttar på hemmet... Ska göra ett avtal med pojkarna om det. Samma avtal där de får lova att varje vecka komma och rycka hårstrån från hakan och ögonbrynen :) Fniss!

Den här påsken tillbringas enbart hemmavid. Jag har nämligen kommit på att trappan och hallen uppe behöver rustas upp. Det är enda stället som inte gjorts något radikalt åt och nu är jag dödstrött på den obehandlade träpanelen. Ett enormt arbete som kräver många timmar. Måla väggar och tak, tapetsera, måla trappstegen. I sinom tid blir det dock bra, nu är det mest ett kaos. Turligt nog är äldste sonen hemma och kan lägga några timmar på sitt föräldrahem.

      

 Annars blir det ju mycket äta en helg som denna. Jag som inte ätit speciellt mycket alls under min sjukdom och konvalescens kan bara konstatera att jag nu är fullt återställd. Aptiten och sötsakssuget är tillbaka. Påskäggen har varit påfyllda fler gånger :)

Några av er undrar säkert hur det går med mitt beslut att inte äta rött kött. Svaret är: Det går utmärkt! Jag saknar faktiskt inte kött alls. Igår när jag stökade ihop ett påsksmörgåsbord fick jag dock impulsen att stoppa en köttbulle i munnen från stekpannan, men hejdade mig.

Sillen och laxen kompletterades för min del med morotsbiffar, massor av grönsaker, brieost och creme fraiche. Supergott!

Supergod var också den vegetariska paj jag gjorde idag. Bladspenat, purjolök och tomater fick slå följe med tomatskivor och gosa ihop sig med äggstanning. Innehållet i formen tog slut på nolltid.

 

1215 Hits

Tillhör mareld dina favoritord?

Idag när jag kom hem låg en trevlig överraskning i postlådan. Tidningen Vi Läser tar alltid upp intressanta teman inom området litteratur. Ett frekvent inslag är där de frågar någon om vilket favoritord hen har. I detta nummer svarar den tillfrågade: mareld.

Mareld. Mareld. Mareld???

Min hjärna slog knut på sig själv. Mareld, vad är det? Marulk känner jag till, martall likaså. Men mareld...

Den tillfrågade Lars Gustafsson ger en ledtråd när han berättar att mareld är en organism. Men han tycker också att den är magisk, ger ett skimmer av något förbjudet. Och så tänker han på vokalmusik när han hör ordet.

Nu är min nyfikenhet total. Jag måste googla!

Wikipedia förklarar:
Mareld är ett fenomen som orsakar ett turkost sken i havsvatten. Mareld orsakas av flera arter i olika organismgrupper, bland annat av planktonet dinoflagellat. Dinoflagellater lyser upp när det känner sig hotade av till exempel småfisk, detta för att locka till sig rovfiskar som undsätter dem. Om man nattetid badar när dessa organismgrupper finns i vattnet upplever man att vattnet lyser upp omkring sig själv.

Så häftigt! För att rädda sig själva lyser planktonen upp och skapar ett för oss magiskt skimmer. De största mareldsflagellaterna är 2 mm i diameter, men i Sverige förekommer sällan storlekar större än 1 mm.

Jag är säker på att många av er både hört talas om och sett detta fenomen, tydligen vanligt på Västkusten. För mig är det dock nytt. Och minsann har jag inte fått ett nytt favoritord också! 

Det lägger jag till mitt sedan länge valda favoritord - unna. Unna är underbart. Runt, varmt och kärleksfullt.

Jag unnar någon annan något. Jag kan unna mig själv något. Ett alltigenom positivt ord. Precis som livet ska vara :)

Senaste kommentarer i detta inlägg
Guest — kent
Jag unnar dej allt gott i världen
onsdag, 23 mars 2016 19:12
Guest — AC
Tack pappa! Jag unnar dig detsamma
onsdag, 23 mars 2016 19:19
1173 Hits
2 Kommentarer

Fyrkantiga ögon och mask i magen

Vid en av mina promenader träffade jag en bekant som har en liten dotter på ett år. Medan vi pratade tog den lilla tjejen upp lite snö från marken och stoppade i munnen. Eftersom snön var ganska smutsig reagerade jag. Och kom samtidigt att tänka på något som mina föräldrar sa till mig när jag var liten:
- Du ska inte äta snö, då kan du få mask i magen!

Mask i magen av snö? Jag trodde benhårt på det. Vågade inte äta en snögnutta. Trodde lika starkt på det som att pappa kunde blåsa ut cigarettrök genom öronen. Det var bara det att han alltid påstod att han fick så ont i huvudet när han gjorde det.

Men jag trodde på det. Länge. Tills nån sa att det är en fysisk omöjlighet att klara en sån sak. Jag var ganska stor då. Typ 32... Näää, men det dröjde länge innan den lögnen punkterades.

Mask i magen då. Är det en lögn? Definitivt, men nog mest ett sätt att hålla barnen i schack. Det var ju inte direkt den enda myten man fick höra.

- Sitt inte så nära TV:n du kan få dålig syn.

- Du måste äta upp morötterna, det är bra för ögonen.

- Du får inte bada efter det att du ätit, då kan du får kramp och drunkna.

- Man ska inte kittla någon, då kan hen börja stamma. (Fast vi sa: "hen kan bli stam...)

- Apelsiner är bra för immunförsvaret, ät dem och du blir inte förkyld.

- Du måste ha mössan på dig, annars blir du förkyld. Alternativt får öroninflammation.

- Läs inte i mörkret, du kan få sämre syn.

- Titta inte i kors, ögonen kan fastna.

- Svälj inte tuggummit, då ligger det i magen i flera år.

- Svälj inte vindruvskärnor, då växer det ut vinrankor genom öronen. Kärnorna kan också fastna i blindtarmen.

- Drick inte för mycket läsk. Coca Cola till exempel är så starkt att en tand man lägger däri är borta på några dagar.

 

Idag skrattar vi åt de här myterna. Men för min generation var det något vi levde med, fick höra ofta.

Undra vilka myter vi matar våra barn med idag. Kanske nåt om att man inte ska sitta för länge vid datorn... Eller inte äta så mycket godis för då blir man hyperaktiv... Eller att tomten är far till alla barn... :)

Senaste kommentarer i detta inlägg
Guest — Katarina Östlund
Kör med snö och mask med barnen
söndag, 20 mars 2016 19:50
Guest — AC
Underbart med högutbildade adjunkter som skrämmer barnen... Det har jag också gjort! Fast inte med mask i magen
söndag, 20 mars 2016 20:08
1500 Hits
2 Kommentarer

När Enja-hår var den högsta önskan

Ibland, OK ganska ofta, faktiskt nästan varje dag önskar jag att jag kunde stanna tiden. Frysa verkligheten och bara stanna i känslan. De allra flesta gånger har önskemålet sitt ursprung i barnen. Att jag gjort nåt med dem eller bara känt en sån förlamande känsla av kärlek att jag vill stanna upp.

För det går ju så himla fort... Den senaste tiden har jag börjat läsa några bloggar som skrivs av unga kvinnor. Och jag slås av att de i mångt och mycket är ganska lika mig. Alltså så som jag var för 20 år sedan. Då hade jag en liten bebis, var tämligen nyinflyttad i mitt hus och hela framtiden låg framför mig.

20 år senare bor jag kvar i samma hus, men barnen är - vips - stora! Häpp! En har till och med flyttat ut och om två år är den andre också borta. Hur gick det till? Vart tar livet vägen?

Sån tur då att man har sina minnen. Det finns massor att ösa ur såväl det mentala som de verkliga fotografierna. Jag tänkte dela med mig av ett sånt himla gulligt minne. Jag har äntligen lyckats övertyga min yngste son att få visa det :) 

G är gissningsvis tre år här och går på dagis på vårt föräldrakooperativ Järnstagården. På Järnsta finns också en fritidsavdelning och vid den här tidpunkten gick det en några år äldre tjej som heter Enja där. Enja har långt, lockigt, vackert hår. 

Och G älskade det där håret... Varje dag när vi kom hem från dagis sprang han direkt in och drog på sig ett par pyjamasbyxor på huvudet. Han ville ha sitt "Enja-hår" :)

Några år senare var det mode med lite längre hår på killar. G hade för länge sedan växt ur sina pyjamasar, men försökte tappert spara ut håret. Men hur mycket han än sparade blev det inte längre. Det blev bara större... Han tillhör den avundsvärda skaran med extremt tjockt hår, så effekten blev bara att håret blev större. Som en mikrofonboll typ.

Så han gav upp. Det blev aldrig något Enja-hår. Numera har han en snygg Gustaf-frisyr. Och det är mamma nöjd med.

 

1346 Hits
0 Kommentarer