Deprecated: Non-static method JApplicationSite::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/templates/gk_creativity/lib/framework/helper.layout.php on line 167 Deprecated: Non-static method JApplicationCms::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/libraries/cms/application/site.php on line 272

Ann-Cathrin Granbäcks blogg

Kampen mot måste

När jag dör, hur vill jag bli ihågkommen då? När jag sitter på hemmet, hur vill jag minnas mitt liv?

Jag har ett mantra, en självinsikt jag fick när jag tvärvände bilen på väg till jobbet och åkte hem för att ringa min chef och säga upp mig. Insikten var/är: "Jag lever ett enda liv, då ska jag må gott i det livet. Gör jag inte det så är det min egen förbaskade skyldighet att se till att jag gör det."

Enkelt, eller hur?

Njae... Det är lätt att veta hur det ska vara, lätt att ge andra goda råd. Svårare att leva efter dem själv. Livet är en ständig kamp mot stress, inre funderingar och självförebråelser. Men livet är också lätt, ledigt och härligt. Mycket beror på ett litet ord. Ett ord som kan förändra allt.

VILL

Jag vill klippa gräset. (Istället för jag måste klippa gräset.)

Jag vill dammsuga. (Istället för Fy fan nu måste jag dra runt på åbäket igen.)

Jag vill gå ned i vikt. (Istället för Herregud, vad fet och värdelös jag är.)

Jag vill ta en joggingtur. (Istället för Åååh, jag vet att det kommer att vara döjobbigt.)

 

Du fattar grejen va? Vi har så väldigt många inre måsten (i alla fall jag har det) att de ibland känns övermäktiga. Som knep kan man ta till vill-metoden. För vem har egentligen skapat de inre måstena? Oftast är det man själv. Ingen tvingar mig att jogga, ingen har sagt åt mig att jag måste syssla med växtodling som tar en massa tid, ingen har sagt åt mig att engagera mig ideellt i olika föreningar.

Jag gör ju det för att jag VILL! Då vill jag också bli bättre på att tänka så. Då kanske livet blir som bilden här nedan. Jag älskar den! Så vill jag att det ska vara. Förbaske mig, så MÅSTE livet vara :)

1902 Hits
0 Kommentarer

Vill ha kossor nära

Jag vet inte mycket om kor. Men jag tycker om dem. De känns som fredliga, vänliga djur. Jag trivs med att ha dem i min närhet när jag promenerar, joggar, åker bil förbi hagen. Och jag tycker om deras produkter - mjölk, yoghurt, creme fraiche, keso... mmm... Att de håller landskapen öppna är en rejäl bonus. Inte ens det faktum att de pruttar ut växthusgas kan få mig att tycka illa om dem. 

Kossor, ja nötkreatur över huvud taget, är grejt!

Jag är säker på att jag inte är ensam om att tycka så här. Vi är många som varje vecka handlar våra mjölkprodukter i affären. Vi är många som helst ser att produkterna är svenska så att vårt inköp gynnar de lokala bönderna.

I Nordingrå finns ett antal mjölkproducerande gårdar och jag vill att de ska finnas kvar allihop. Jag är ju vän och bekant med de flesta av dem. De är företagare som sliter som djur (fniss, förlåt...) för att få allt att gå ihop. Denna årstid är det jobb från tidig morgon till sen kväll. Varför? För att de tror på landsbygden, på den småskaliga livsstilen, på att hela Sverige ska leva och för att de älskar sina djur.

Som företagare själv sved det i måndags när jag såg Uppdrag Granskning om Arlas sätt att hantera sina producenter. För varje liter mjölk går en bonde back med drygt en krona. Och när allt går så illa att ett lantbruk tvingas lägga ned, ofta med miljoner i skulder, får de höra att de är dåliga företagare. De flesta driver sina lantbruk som enskild firma, med följden att de blir personligt ansvariga för konkursen eller nedläggningen.

Det var hjärtskärande att se människor som med tårar i ögonen berättade om hur ont det gör att behöva lägga ned sitt livsverk. Ofta flera generationers livsverk. 

Bara för att vi vill ha så billiga produkter som möjligt. För det är faktiskt det det handlar om. Vi som konsumenter har en enormt stor makt. Men i vanlig ordning talar den egna ekonomin med högre röst än solidariteten med våra medmänniskor. "Varför ska jag betala en krona mer för mjölken när jag kan få den billigare?" "Är det verkligen så säkert att svenska varor är bättre än utländska?" 

Jag vet inte om svaret är ja på den sista frågan. Men jag vet att jag gillar kor. Jag gillar min vänner lantbrukarna. Jag gillar mjölk, älskar yoghurt och har keso som livselixir.

Då väljer jag att köpa med hjärtat. Jag väljer den lite dyrare produkten. Jag väljer bondens eget mejeri - Norrmejerier. Och njuter för varje klunk eller sked. 

 

2020 Hits
0 Kommentarer

Världsarvsleden uppladdning inför Alperna

Om en precis en månad befinner jag mig i Österrikiska Alperna för en veckas vandring. Det är jag och min syster Anita som ska utmana konditionen och vederkvicka själen. Anita fyllde 40 för några år sedan och hade som mål att åka på vandringsresa då. Av olika anledningar har det inte blivit av förrän nu. Och det ska bli himla kul! Jag förväntar mig vackert väder, underbara vyer och en chans att prata lite tyska. Att göra resan ensam med syrran är också en bonus. Nu ska vi prata... :)

Som lite uppvärmning inför the trip with capital T gjorde vi idag en testvandring. Det blev en tur längs Världsarvsleden i Nordingrå, från Bönhamn till Orsta där jag bor. En omväxlande tur på drygt en mil. Rekommenderas!

Det började dock lite yrt... Redan efter några hundra meter i Bönhamn villade vi bort oss. De gula prickarna bara försvann och vi visste inte hur vi skulle gå. Vi gick tillbaka, men samma sak. Inga prickar att följa. Nåja, vi traskade vidare längs en stig (som var fel) och kom till slut fram i grannbyn Mjösjö, där vi efter lite konsultande av stugägare till slut var på rätt köl igen. Efter det var det inga problem längre, bara att traska, fika, prata, skratta, titta på fåglar, njuta av vitsippsmattorna i skogen och stånka uppför berget till Själandsklinten. Väl hemma hos mig kunde vi njuta av en god ostpaj, knaperstekt bacon och en god sallad. 

Så här såg vandringen ut i bilder :)

En vandring längs Världsarvsleden bjuder naturligtvis på en hel del vackra vyer över havet.

Bönhamn blev starten för vår vandring.

Leden sköts ideellt av föreningen Världsarvsledens Vänner. Besök deras hemsida www.varldsarvsleden.nu

En fikapaus sitter aldrig fel. 

Det finns också mer organiserade ställen att vila på.

Leden är gulmarkerad och varierar en hel del i underlaget. 

Trevligt att se den här vyn från denna sida Edsättersfjärden. Annars springer jag alltid på ovansidan om sjöbodarna.

Nu börjar det stiga uppåt mot Själandsklinten. Lättare dock denna väg än från andra hållet där jag normalt vandrar.

Klintstugan byggdes 1946 och har välkomnat många besökare.

Utsikt över min hemby. Jag bor vid gula pilen. Underbara trakter, eller hur?

En klassisk vilobänk som börjar vara märkt av tidens tand. Eftersom vi gick nedför blev det ingen vila här, utan vi traskade direkt hem den sista kilometern.

2162 Hits
0 Kommentarer

Vad vet vi om livet? Och om döden...

Det var dagen för begravningen. Min farfars begravning. Vi skulle ta avsked av Elis, en fridens man som alltid var snäll och vänlig. En man som redan i unga år gett sitt hjärta till Herren och som verkligen levde med sin kristna tro som en ledstjärna. En saknad man som det var svårt att ta in att han var borta. För alltid.

Vi stod i backen vid E4 i Mäja. Jag och min familj, farmor, mina farbröder och deras familjer. Säkert några till också. Vi skulle åka begravningsfölje till kyrkan i Ullånger och väntade på bårbilen. Helt plötsligt brakade det till, alla blev förskräckta. Det var en stor gren på ett träd i närheten som rasade till marken. Bara så där.

- Det är Elis, sa min äldsta farbror och fortsatte: 
- Det är pappa. Han vill visa att han är med oss. 

Hans ord fick det att gå en rysning genom kroppen på mig. Det var första gången i mitt 22-åriga liv som jag skulle följa en nära anhörig till den sista vilan och jag hade aldrig tänkt i de banorna förut. Men så blev jag lugn - naturligtvis var det så! Farfar fanns med. Det blev en vacker begravning och när jag sjöng "Där rosor aldrig dör" fanns han bredvid mig med sitt snälla leende.

Trots att det många år sedan händelsen kan jag inte låta bli att tänka på farfar varje gång jag åker förbi stället där vi stod. Jag tittar på trädet, ser det tydliga, nu läkta, såret där grenen satt. På så sätt lever Elis Könberg vidare. 

Jag har tidigare berättat att jag är med i en bokcirkel. Idag har jag börjat läsa på vår nästa bok som heter "Till himlen och tillbaka". Den är skriven av Eben Alexander som är hjärnkirurg och har arbetat som sådan i 25 år. Som läkare visste han att nära-döden-upplevelser bara är ett spratt som hjärnan spelar oss när den utsätts för extrem stress.
Så hamnade han själv i koma under sju dagar och ändrade uppfattning helt. Han överlevde sin sjukdom och kunde berätta om hur han färdats bortom tid och rum under sin koma. Han upplevde en gudomlig dimension av tillvaron.

Sånt här jag har så svårt att tro på. Jag är en realistisk människa, pragmatisk till och med. Jag tror att livet tar slut när vi dör. Att det är som att blåsa ut en ljus, poff - så är det över. Jag tror inte heller på ödet. För mig är livet något jag själv formar.

Men samtidigt - vad vet jag? Ingenting!! Farfar fanns med under sin begravning. Han finns med i bilen när jag susar förbi på E4 vid trädet. Så kanske...

Jag ska i alla fall läsa boken med vidöppet sinne och ser fram emot de diskussioner vi kommer att ha i bokcirkelgruppen om några veckor när vi samlas och äter middag. 

:)

 

 

 

Senaste kommentar i detta inlägg
Guest — Gunnela Nordlander
Jag tror absolut på en annan dimension när vi dör, det känns så tryggt att tro på att det inte är slut när mitt hjärta stannar. Nä... Read More
lördag, 09 maj 2015 15:47
2343 Hits
1 Kommentar

Gamblar vi med vår ålderdom?

Just nu går Stockholmsbörsen kräftgång. I månader har det gått uppåt-uppåt-uppåt och allas mungipor har pekat i samma riktning. Men nu har det vänt, det är röda siffror för mina aktiefonder varje dag sedan några veckor tillbaka. Och jag blir så stressad - det är ju min pension jag gamblar med... 

För gambla, det är just det vi gör. Vi spelar med de pengar som ska trygga vår vardag efter det att vi slutat jobba. Samhällsutvecklingen har gått dithän länge, det är ett medvetet val, och vi är många som fallit för sättet att spara. Hela vårt PPM-system (premiepensionen) bygger på att vi själva ska välja (max) fem pensionsfonder, som ska skapa det lilla extra på toppen av vårt vanliga pensionssparande. Väljer vi inte själva kanske vi låter en fondförvaltare sköta hanteringen, en fondförvaltare som tjänar pengar på oss. 

De flesta av oss förlägger även det vanliga sparandet i fonder. Själv har jag sparat sedan jag var cirka 25 år. Mina insatta pengar är dock även här utsatta för marknadens nycker. Det räcker med att USA förändrar räntan så påverkas hela världen, inte minst våra pensionspengar som kan gå uppåt eller nedåt. Just nu nedåt.

Som företagare har man ingen arbetsgivare som betalar in tjänstepension utan det är något man själv måste lägga undan. De flesta av oss sparar även dessa slantar i aktier eller fonder. 

Jag kan bara konstatera att ALLT mitt pensionssparande är i händerna på andra. Tusentals kronor varje månad. Jag kan inte påverka marknaden nämnvärt. Och det känns inte bra. Inte bra alls. 

Naturligtvis är jag medveten om att man ska sprida riskerna, inte lägga alla ägg i samma korg och spara långsiktigt. Går det ned nu, så kan situationen vara annorlunda om bara ett halvår. Men vem vet hur det ser ut om 17 år när det är dags för mig att gå hem? Fast mest troligt har pensionsåldern höjts då.

Vad kan man då göra? Inte mycket. Jo, man kan spara på ett vanligt bankkonto utan någon tillväxt alls. Inflationen och prisökningar äter tyvärr upp en del så man går minus då också. Ett annat alternativ är att amortera så mycket det går på lånen och bli skuldfri.

Åsså kan man sitta stilla i båten kanske. Fortsätta fondspara, glädjas åt att priserna är låga och att man får fler fondandelar för sina insatta pengar kanske. 

Men håller du inte med om att det är ett vanskligt sätt vi har att hantera de pengar vi ska leva av på ålderns höst? Känner du till ett alternativ tar jag gärna emot information :)

 

2084 Hits
0 Kommentarer