Deprecated: Non-static method JApplicationSite::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/templates/gk_creativity/lib/framework/helper.layout.php on line 167 Deprecated: Non-static method JApplicationCms::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/libraries/cms/application/site.php on line 272

Ann-Cathrin Granbäcks blogg

Tålamodets sten berör

Vill du ha en läsupplevelse som berör? Läsa en bok du troligen inte hört talas om förut, men som är av högre kvalitet än många av de böcker du läst på sistone. Som är tunn, lättläst och får dig att flyga till en värld som är verklig, men som du ändå inte mött. Då ska du läsa Tålamodets Sten av Atiq Rahimi.

Tålamodets sten - på arabiska sang-e sabour - är en magisk sten, som man kan berätta alla sina innersta hemligheter för. Lite grann som att bikta sina synder. Stenen drar nämligen till sig alla hemligheterna till dess att den spricker och man befrias, får förlåtelse.

Boken Tålamodets Sten är en av många böcker jag haft glädjen att läsa i vår bokcirkel. En bok jag med all säkerhet aldrig skulle ha stött på annars. Den finns inte med på någon bestsellerlista, men är så angelägen och välskriven, faktiskt smärtsamt ärlig, att jag är helt förstummad.

Någonstans i ett krigshärjat land vakar en kvinna vid sin mans sjukbädd. Mannen är välkänd krigare, som nu ligger förlamad och okontaktbar på grund av en kula i nacken. Man hör hans andetag och han har ögonen öppna. Det är de enda livstecken som syns.

Kvinnan ber desperat för sin man, men inget händer. Dagarna går och hon blir alltmer desperat - hur ska hon kunna klara livet som värnlös änka med två döttrar? Allt eftersom börjar kvinnan, som man aldrig får någon namn på, prata med sin man. Hon berättar. Berättar hur hon känt, tänkt och haft det under deras äktenskap.

Och det är en skakande läsning. Skakande för att fiktionen tangerar verkligheten. Inte bara tangerar, utan många kvinnor har det på samma vis som boken skildrar. Men boken ger också hopp - kvinnan är stark. Smart och stark.

Men så tar det abrupt slut. Slutet på boken är så spännande tvetydigt och vidöppet. Vad hände egentligen? Om det hade vi många teorier i bokcirkelgängen. Till slut enades vi dock om en utgång. Så gick det.

Om du läser boken och har lust att fundera lite, skriv några rader så får vi se om vi tänker lika :)

1814 Hits
0 Kommentarer

Long time no see...

Hej på er! Nu var det en evighet sedan jag bloggade. Har inte skrivit något på FB heller på länge. När sommaren kom fick det bli ledigt på nåt vis. Fast ledigt och ledigt... Jag har faktiskt inte varit ledig nästan alls. Har uppdrag att utföra när andra är lediga och saker att göra och lära under lugnare stunder. Så jag har knogat på lite varje dag, men också sett till att slappa ibland.

Jag har bland annat hunnit läsa en del. Att läsa är ju en av livets höjdpunkter, något som förgyller och förändar. Det finns inget bättre än att hitta en bok man inte kan släppa. Den magiska känslan av att vara i en annan värld än ens egen. Man vill bara läsa, läsa, läsa... och när boken är slut känns det tomt.


Jag heter inte Miriam//Majgull Axelsson
Precis så kändes det när jag i söndags avslutade "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson. Att säga att jag skulle ha velat befinna mig i huvudpersonen situation är dock inte sant. Miriam Goldberg är en kvinna vi får möta i alla åldrar genom boken. Som ung romsk flicka hamnar hon i Auschwitz och sedan Ravensbrück. När hennes klänning går sönder räddar hon sig genom att stjäla en död judisk flickas klädedräkt. Malika förvandlas då till Miriam, ett identitetsbyte hon inte avslöjar för någon enda person förrän på sin 85-årsdag. Hon anpassar sig till en hemmafrutillvaro i Småland, men vågar inte ens berätta för sin man om att hon är av zigensk härkomst. Hon är övertygad om att han, och alla andra, skulle känna avsky och överge henne.

Kanske har hon rätt i sina farhågor. Det finns ju mängder av människor som lever på samma sätt idag. Romer, samer... Människor som det finns vanföreställningar om och som hånas och förföljs. Av en enda orsak - att de blivit födda till de personer de är.

Jag grät när boken tog slut. Kände att mänskligheten aldrig kommer att lära sig. Det är fler oroshärdar i världen än någonsin och de hårda, sneda vindarna blåser värre än på länge. Ledsamt.

I skymningen sjunger koltrasten//Linda Olsson
Den här boken är skriven av en av mina svenska favoritförfattare. Linda Olsson är den svenska kvinnan bosatt på Nya Zeeland som i vuxen ålder gick en skrivarkurs och därefter producerade en bestseller. Några av er har kanske läst "Nu vill jag sjunga dig milda sånger"?
"I skymningen sjunger koltrasten" handlar om tre ensamma människor som bor i samma trappuppgång på Söder i Stockholm. De har alla sina livsöden i bagaget som isolerar dem. En felskickad postförsändelse blir dock inledningen till en speciell vänskap mellan dem tre. Det är en vacker och lättläst berättelse om hur livet kan te sig och förändras bara man är öppen för förändringen. En mycket behaglig bok som jag läste med stor behållning.

Konsten att höra hjärtslag//Jan-Philipp Sendker
Den här romanen hade jag sett på bokhandlarnas topptiohyllor, alltså de mest sålda i Sverige just nu. Jag fick den som sommargåva av min uppdragsgivare Nina Ulander, kommunikationschef på Kramfors kommun. Tack för det, Nina!

Det här sägs vara en kärlekshistoria och på något sätt är det väl också det. Men jag köper inte storyn lika lätt som många andra verkar göra. Huvudpersonen Tin Win försvinner en dag från sin familj i New York. Dottern Julia börjar nysta i det hela och ledtrådarna för henne till Burma. Där får hon veta vad som hänt fadern under hans första 20 levnadsår, något han aldrig avslöjat för någon där hemma.
Tin Win hade en levande och mycket stark kärleksaffär med sin ungdomspassion Mi Mi. Han var blind och hon handikappad på grund av missbildade fötter. Tillsammans blir de dock en helhet; han bär henne på ryggen och hon guidar honom vart han ska gå.

Av olika anledningar som jag inte ska avslöja (då blir det inte så kul för dig att läsa boken...) skiljs deras vägar åt. Tin Win skapar sig ett nytt liv i USA, men glömmer aldrig sin ungdomskärlek. På ålderns höst sticker han som sagt var iväg till Burma igen...
För mig blir han en dubbel svikare. Han sviker sin första kärlek och han sviker sin nuvarande familj. Det står på baksidan av boken att kärleken övervinner allt - det tycker inte jag att den gör. Älskar man kämpar man för den kärleken.

Medan mörkret faller//Anna Lihammer
Den här boken läste jag om i Dagens Nyheter. Eller rättare sagt, jag läste om författaren Anna Lihammer. Hon fick goda vitsord och sades vara en av de nya upcoming deckarförfattarna.

"Medan mörkret faller" är en deckare (jag som inte gillar deckare...) som utspelar sig i förkrigstidens universitetsmiljö i Uppsala. Året är 1934 och nazisterna har just tagit makten i Tyskland. I Sverige har man antagit steriliseringslagen.

En dag hittar man en framstående forskare, en rasbiolog, bestialiskt mördad i en källare på Anatomiska instutionen. Hans kropp har dumpats i ett likkar och i huvudet hittar man liknande hål som blir när man forskar på hjärnan. Någon har alltså borrat i honom medan han levde...

Huvva... Ja, det är faktiskt ganska läskigt. Inte så mycket för själva mordgåtan i sig som för de insikter man får hur det faktiskt gick till under den där tiden. Tusentals kranier har ju hittats sedan dess. Otäckt också hur synen på människan var; vilka som var värdelösa och som skulle gömmas undan. Lite samma tema som i "Jag heter inte Miriam". Där utför doktor Mengele "forskningsarbeten" på barn så att deras kinder och näsor ruttnade. Fast de fick ju en karamell då och då...

Fyra böcker på lika många veckor. Det är skönt med sommar. Både när det regnar och är sol. Nu ska jag leta rätt på något nytt intressant att plöja :)

1979 Hits
0 Kommentarer

Andäktig av historiska ting

Kan ett skåp fylla år? Kan man fira ett skåps jubileum? Är ett skåp viktigt? Svaret på dessa frågor är: ja. Ibland är skåp viktiga. Idag är altarskåpet i Nordingrå kyrka extra viktigt. I dagarna firar nämligen församlingen att det funnits hos oss i 500 år. Ikväll blir det medeltida mässa och kören sjunger iklädda "gammaldagsa" kläder. 

För mig är det lite extra speciellt, eftersom jag kommer att ha på mig min morfars mammas kjol. Jag har tidigare berättat att min morfars morfar var mannen som gett upphov till idrottsplatsen Kinavallens namn (i Ullånger). Han kallades Kina-Bergström då han en tid bott i Shanghai. Han fick dottern Hilma, som alltså var morfars mamma. Eller min mammas mormor om man så vill. 

Morfar föddes 1908, så gissningsvis var Hilma född någon gång kring 1885-1890. Det är så himla häftigt men den där kjolen har följt mig genom livet. Första gången jag hade den var när jag i klass sex spelade huvudrollen som fröken i Ruskaby skola. Då hade jag även en överdel, en pärlbeprydd jacka. Den är dock alldeles för liten idag, så det blir kjolen som får symbolisera det medeltida (nåja) i kvällens outfit.

Men är det då så speciellt med att ett altarskåp fyller 500 år? Absolut! Speciellt när man betänker hur lång tid 500 år verkligen är. Det är ett halvt millenium. Det byggdes innan Gustav Vasa blev kung. Innan Sverige reformerades. Vi var alltså fortfarande ett katolskt land när någon satt och snidade på det. 

Det var sannolikt Nordingrås siste katolske kyrkoherde som köpte altarskåpet från Bryssel, strax innan reformationen. Altarskåpet är ovärderligt och tämligen ovanligt förekommande i våra norrländska trakter.

Fantastiskt. Nordingrå församling firar skåpets jubileum i dagarna tre. Igår var jag och min äldste son och såg en eminent föreställning om Luther av Per Ragnar. Ikväll ge jubileumskonserten "Musiken genom 500 år". Förutom Nordingrå kyrkokör medverkar solister, dubbelkvartett, blåsensemble, organist och annat. Jag ser fram emot konserten, tror den kan bli magisk! Helgen avslutas imorgon med en medeltida mässa som innehåller rökelseceremonier och processionsvandring. 

Jag tror att skaparen av altarskåpet skulle känna sig mycket hedrad om han visste att hans verk fortfarande röner som mycket uppmärksamhet. 

PS. Till dig som undrar över hur jag kan ha kjolen, men inte överdelen. Min släkting var mycket smärtare än jag. Och allt passade när jag var 12 år. Överdelen är bara att glömma... men kjolen behöver man ju inte knäppa ända upp. Finns hyskor och sen hänger man en blus och sjal över. Voila! :)

1940 Hits
0 Kommentarer

Till och med rabarber...

Tänk så lätt det är att känna dåligt samvete. Är det inte för världsfreden, hålet i ozonlagret och sjöarnas försurning så är det för... rabarber.

No kidding! Det är inte klokt så den där gröna växten, som jag inte vet om jag ska benämna frukt, grönsak eller nåt annat, växer. Det bara sprutar fram höga, tjocka stänglar. Stänglar som skriker: "GÖR NÅT AV OSS! VI ÄR GODA! VI ÄR NYTTIGA! VI VILL BLI ÄTNA!"

"Nä", har jag lust att svara, "ni är sura. När man biter i er drar det ihop sig i munnen och man vill grimasera. För att kunna äta er måste man tillsätta en massa socker."

Fatta! Jag för en dialog med min rabarberplanta :) Det gör jag samtidigt som jag ränner ut och in ur växthuset för att hämta krukor med sommarplant och förgylla min stora rabatt. Just nu ser det inte ut mycket för världen, men om en månad kommer det att prunka som som sjutton.

För varje gång jag går till växthuset ropar rabarbern: "MEN VI DÅ...? SKA VI BARA STÅ HÄR OCH RUTTNA...? SNÄÄÄÄÄÄLLLLLAAAA..."

"Okej, tjatmostrar." Jag faller till föga. Tar fram den vassa trädgårdssaxen och väser hotfullt: "Ni baaad om det!!"

Klipp, klipp, klipp...

Resultatet blev en god rabarberpaj. Med socker, till och med mandelmassa har jag lyxat på med. Den pajen tänker jag bjuda på imorgon när min syster och hennes familj kommer på besök.

Och jäklar i min lilla låda - jag ska äta den utan dåligt samvete! Allt socker till trots... :)

1887 Hits
0 Kommentarer

Odling i vårväder

Idag är det 1 juni. Första dagen på sommaren skulle man kunna säga. Den mentala sommaren alltså, den meterologiska sommaren innebär nånting helt annat än den "värme" vi har nu. Som jag känner det är det aprilväder i juni. Ena sekunden strålar solen från en klarblå himmel för att i nästa skymmas av hotande moln och skyfall.

Så var det ikväll. Jag hade bestämt mig för att det var dags att så. Så frön. Alltså morötter, rödbetor, rädisor, sallad, sockerärtor och brytbönor. Inget avancerat trädgårdsarbete alls, men fullt tillräckligt för mig. Tillfredsställande. Jag älskar att kunna gå ut i trädgården och hämta vad jag behöver av grönsaker till sommarkvällarnas middagar. 

Jag odlar i pallkragar, har fyra stycken. Tre av dem gjordes i ordning ikväll, den fjärde får vänta några dagar till. Jag har nämligen tänkt att sätta lök i den och måste göra ett litet inköp först.

Under de två timmar jag var ute hann jag med en hel del. Händerna fick agera jordfräs och bearbetade 240 liter odlingsjord. Allt under det att det regnet öste ned eller solen sken vackert. Däremellan skapades en vacker dubbel-regnbåge mot Själandsklinten. Det måste väl betyda tur? Odlingslycka!!

Imorgon fyller min äldste son Anton 20 år. Det fyller mig också med lycka. Lycka över att ha en sån underbar son. Att ha fått vara med på hela resan och se honom växa upp till en intelligent, mogen och empatisk ung man. Jag ser fram emot många, många härliga år tillsammans till!

<3

1811 Hits
0 Kommentarer