Deprecated: Non-static method JApplicationSite::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/templates/gk_creativity/lib/framework/helper.layout.php on line 167 Deprecated: Non-static method JApplicationCms::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/libraries/cms/application/site.php on line 272

Ann-Cathrin Granbäcks blogg

Svårt att ta ställning i sjukhusfrågan

Har ni tänkt på hur mycket kaos och kris som råder just nu? Det är kris i asylsituationen. Kris hos miljöpartiet. Kaos rådde när en åskådare kastade in knallskott på fotbollsmatchen. Kaos vid insläppet på Adeles konsert. Kaos och kris var det på Island när statsministern tvingades avgå efter sina penningaaffärer.

Det är kaos här och kris där. Kaos hit och kris dit.

Den här rubriken möter oss idag i Ångermanland. "De är oroade över länets vårdkaos". Kaos igen alltså.

Vilka är "de"? De är sjukvårdspolitiker och höga chefer inom landstinget i Norrbotten. De menar att vi i Västernorrland är helt fel ute som har kvar tre akutsjukhus. Det sägs till och med att man oroar sig över bristen på politisk ryggrad hos våra folkvalda.

OK. Jag hör.
OK. Jag förstår.
OK. Jag backar mentalt.

För hur lätt är det att ta ställning för eller emot ett sjukhus? När avstånden är långa och rädslan att inte få vård i tid är stark är det så klart helt naturligt att man kämpar för "sitt" sjukhus.

Jag bor i Kramfors kommun. På många sätt är vi en delad kommun, så också i sjukhusfrågan. Jag har i hela mitt liv tillhört Örnsköldsviks sjukhus. Jag är född där, har fött båda mina barn där. Den senaste tiden har jag tillbringat mycket tid på sjukhuset, både för en akutoperation och efterföljande behandling. Naturligtvis är jag väldigt glad över den hjälp jag fått av "mitt" sjukhus. Om jag tvingas välja måste jag ställa mig på Öviks sida i kampen om att få vara kvar.

MEN jag förstår mycket väl alla som kämpar för Sollefteå sjukhus. De flesta som bor på "andra sidan" om Ångermanälven i min kommun tillhör ju det. Min syster och hennes familj till exempel. Så klart vill de ha kvar sitt sjukhus.

I Nordingrå har vi 7,5 mil enkel väg till Öviks sjukhus. Till Sollefteå är det 8 mil. Till Sundsvall har vi 11 mil. Hur som haver, oavsett ort, har vi långt till sjukhuset. Min yngste son hade i princip kunnat födas i bilen, men jag hann fram och efter 45 minuter var han ute. 

Jag förstår att det är extremt dyrt med sjukvård
Jag förstår att vi blir allt färre som bor här och att pengarna inte räcker till.
Jag förstår att landstinget har ansvar för andra saker än sjukvård, vilket kanske borde renodlas.
Jag förstår att människor är oroliga, förbannade, kämpar, demonstrerar, skriver insändare.

Brist på politisk ryggrad. Ja, kanske det. Eller så är det så enkelt att inte ens våra folkvalda har lätt att välja sida och avgöra till nackdel för några.

Vi lär få fler rubriker att ta del av innan sjukhusfrågan är avgjord. Och tyvärr tror jag att det blir kaos och kris hos några oavsett hur besluten tas.

1976 Hits

Varifrån kommer vårt mod?

Pustar ut i soffan efter en lång dag. Först en arbetsdag med allt vad det innebär av kreativa utmaningar. Sedan förberedelser inför morgondagens Futuramässa i Gallerian. Imorgon när vi slår upp portarna är det drygt drygt 40 företagerskor och 11 UF-företag som välkomnar alla besökare.

Och jag undrar - varifrån får vi vårt mod? Vi det är jag och mina kompisar i styrelsen för Futura. Vi är sex soloföretagare som var för sig inte skulle kunna rodda ihop en sådan här grej. Men tillsammans blir vi en enhet. En enhet som har kul ihop och som hittar drivkraft i varandra.

Jag är så jäkla stolt över vad vi åstadkommit! På tre år har Futura vuxit till att ha cirka 60 medlemmar. Vi har blivit en "instans" att räkna med. Vår åsikt räknas. Vårt engagemang räknas. Det märks inte minst på att vi ofta blir tillfrågade att finnas med i viktiga sammanhang. Vid sidan av Företagarna är vi nog den starkaste och mest inflytelserika företagarföreningen i kommunen.

Varje månad försöker vi ha en aktivitet för medlemmarna. Vi bedriver också utvecklingsarbeten på andra sätt, till exempel genom att stödja ungas kreativitet och entreprenörskap. Vi har just nu ett projekt i startgroparna som handlar om att underlätta för nysvenskar att starta eget.

Imorgon är det alltså dags för Futuramässan. Vi har tre rum till vårt förfogande i Gallerian för utställarna. Så lyxigt! I biografen Royal kan man lyssna på fyra kompetenta och intressanta föreläsningar. Mässan avslutas med fantastisk musikunderhållning i Konsthallen.

Vi får alltså tillgång till Gallerian.Till biografen. Till konsthallen.

Fatta! Hur går det här till? Enkelt. Allt går ut på kontakter. Goda relationer. Förtroende från båda håll. Det här är inget man bygger upp på ett litet kick. Tillsammans har vi sex styrelsemedlemmar ett otroligt kontaktnät. Vi har alla jobbat länge och är välkända i kommunen. Genom åren har vi byggt relationer och stärkt inte bara våra företags varumärken utan även våra egna personliga rykten.

Därför är det inte konstigt att Kramfors kommun, fastighetsbolaget Krambo, organisationen Företagarna och På Stan vill stötta oss. Det har de gjort med den äran, utan deras hjälp hade mässan varit något helt annat. Något mycket mindre.

Jag ser alltså fram emot morgondagen. Längtar. Hoppas att det kommer riktigt mycket folk. Jag har gjort precis allt jag kan för att marknadsföra mässan och hoppas att vi har nått ut. Nu kan jag inte göra mer utan lägger allt i försynens händer.

Håll tummarna imorgon! Eller - ännu heller - kom förbi och titta, handla, nätverka, prata, skratta... Vi ses!

1465 Hits

Jag, en kombinatör...

Vad är jag egentligen...? Efter att ha levt och drivits fram som entreprenöri elva år är jag helt plötsligt anställd. Uppdraget som kommunikatör är minst lika stimulerande, utmanande och krävande. Jag trivs med det.

Men en del av mig är fortfarande företagare. En ganska stor del. Det är en omställning att inte styra sin egen tid och en omställning att anpassa sig efter andra. Naturligtvis har jag alltid gjort vad jag kunnat för att mina kunder ska vara nöjda och anpassat mig efter deras önskemål. Men i mångt och mycket är det jag som kommit med de kreativa idéerna och fört processen framåt.

Nu är jag en del av en mycket större arbetsgrupp med allt vad det innebär. Många möten, många ord, många åsikter, många att lyfta fram. Många att tycka om.

Jag hittar alltså stimulans i mitt nya uppdrag, men har inte släppt företagsvärlden helt. Har kvar en del uppdrag och kunder, det har också rullat in några nya. Jag har helt enkelt blivit en kombinatör! Och det passar mig perfekt!

Du kan alltså även fortsättningsvis använda dig av Ordpilots kommunikativa tjänster. Här kommer exempel på två jobb jag gjort den senaste tiden.

1) Hemsida åt HS Vakuumplast i Kramfors

www.hsvakuumplast.se

Här har jag jobbat med fotografen Michael Engman (det gjordes innan min anställning), men även själv fotat en del. På en av sidorna finns en film, den är helt och hållet min produktion. Film är nytt för mig och en spännande utmaning! www.hsvakuumplast.se/vakuumformning

2) Broschyr åt Nordingrå Produktion

Jag har tidigare gjort hemsidan www.nordingraproduktion.se på uppdrag av ägaren Carl Gustaf Nordin. Då hade jag glädjen att åka runt och fotografera Nordingrågolvet i ett antal vackra hem. Nu använde jag dessa bilder även till en broschyr.

Jag har även några andra jobb i pipelinen. Mer om dem nån annan gång :)

1528 Hits

Gnaget som kommer på våren...

Det är nåt med våren. Den är härlig, hoppingivande, sprittande glad... men den lockar också fram nåt annat i mig. Jag blir onöjd!

Helt plötsligt ser jag allt stök och strul, allt slitet i huset. Jag ser alla skavanker både inne och ute. Och det är faktiskt lite jobbigt. Så även om våren är underbar, skapar den också ett gnag i min själ. Jag tycker att allt är fult.

Vi bor ju i ett gammhus. Och om man som jag har ett pedantiskt drag kan det vara väldigt jobbigt med gammhus. För de är aldrig raka, aldrig nya, aldrig fräscha. Jag VET att gamla hus har mycket mer karaktär och åldras med större behag än nya. Och missförstå mig inte, jag älskar att bo i Nordingrå, jag har lärt mig tycka om mitt hus från 1860, men det finns ändå alltid nåt som måste fixas. Det tar ju aldrig slut...

Den här våren är det hallen på övervåningen och trappan dit upp som fått vara föremål för min kritik. Vi har i princip inte gjort något åt den annat än måla de inre väggarna som inramar badrummet vita. (Man kommer alltså in på toan genom att gå in genom dörren du ser på bilderna nedan.) Eftersom det gjordes i mitten av 90-talet såg allt slitet och trist ut, den "piffiga" murgrönan jag målat dit var inte heller direkt high fashion. Resten av väggarna har bestått av träfärgad panel.

Så i påskas gjordes en stor insats med att måla träpanelen och tak. Det har ni sett bevis på här redan. I helgen har tapeterna kommit upp och vips känns det som ett annat rum. Så ljust och härligt!

Nu återstår att måla golvet och trappan samt sätta upp lister. Sen har jag ro i själen ett tag ;)

Även utomhus krävs krafttag på våren. Tack och lov hade jag sett till att räfsa och riva undan alla utblommade sommarblommor och perenner i höstas, men en liten insats har jag gjort idag. Tittade också in i växthuset och insåg att DÄR behövs det verkligen rensas. På vintern förvandlas det till förråd. Men, men... det får bli ett uppdrag någon annan helg. Åtgärda ett gnag i taget, liksom...

1564 Hits

Integration kan vara "Ja, det är våren"

Jag pratar ofta om att jag blir så imponerad av människor och deras engagemang. Till exempel alla som helt ideellt ställer upp som volontärer för att hjälpa nyanlända in i vårt svenska samhälle. Runt om i landet utförs ett otroligt arbete. 

Igår var jag på biblioteket i Kramfors vid lunchtid. På övervåningen pågick tala-svenska-prat för fullt. Runt två stora bord satt fullt av ivriga flyktingar som tränade på svenska ord och uttryck. Husgeråd i plast gicks igenom, slickepott, kastrull, visp... helt nya ord. När man pratade om olika yrken hade de flesta inga problem med att förstå och uttala polis, värre var det med sjuksköterska och affärsbiträde.

Det häftigaste var att alla var så intresserade. Så glada och villiga att hitta rätt i den främmande vokabulären. De flesta var kring 25 år, övervägande män. Respekten för de två pensionärerna som agerade lärare var påtalig. Glädjen likaså.

Det visar inte minst det faktum att alla hängde med i den gamla slagdängan "Ja, det är våren". Jag kan inte låta bli att visa er en liten filmsnutt över hur det var. Helt oretuscherad, direkt från verkligheten. 

Varsågod - jag tycker den är underbar!

 

1202 Hits